Svensk diskrimineringslagstiftning ska skapa lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Enligt artikel två i Barnkonventionen ska staterna se till att inget barn diskrimineras. Trots det vet vi att barn blir diskriminerade varje dag. Sveriges diskrimineringslagstiftning behöver därför stärkas och utökas.
Barn och ungas åsikter blir inte tagna på allvar. Vuxna ges fördelar i samhället på barns och ungas bekostnad. Det kallas för åldersmaktsordning. Det är en maktordning som alla andra maktordningar med den viktiga skillnaden att åldersmaktsordningen är mindre känd och mer allmänt accepterad än andra maktordningar. Unga förväntas finna sig i att vänta på makten tills dom blir äldre.
I den nuvarande lagstiftningen är ålder en grund för diskriminering men det finns fler undantag från den än någon annan diskrimineringsgrund. Generellt anses det vara okej att särbehandla utifrån ålder eftersom statens rätt att reglera arbetsmarknaden anses viktigare än frihet från diskriminering. Det måste alltid ha ett ”berättigat syfte”, men vad som ska förstås som ett “berättigat syfte” är inte definierat i lagen.
RBUF menar att alla undantag från diskrimineringsförbudet urvattnar lagstiftningsskyddet. Vad som är ett “berättigat syfte” måste förtydligas i lagen. Icke-diskriminering ska alltid väga tyngre än statens arbetsmarknadspolitiska syften. RBUF är bekymrade över att det i lagen uttrycks att äldre är mer skyddsvärda än andra. Vi vägrar ställa grupperna unga och äldre mot varandra då båda drabbas av åldersdiskriminering.
Ungas plats på arbetsmarknaden säkerställs ofta genom negativ särbehandling som exempelvis sänkta ingångslöner och lönetrappor utifrån ålder, vilket vi menar är dålig politik som endast accepteras på grund av vuxennormen*.
Inget barn ska bli behandlat sämre för att dess familj har lite pengar. RBUF menar att Sverige behöver göra socioekonomisk status till en diskrimineringsgrund. Vi menar att definitionen av den socioekonomiska diskrimineringsgrunden ska vara asymmetrisk så att den skyddar personer med ofördelaktig socioekonomisk status. Socioekonomisk status beror på många faktorer såsom ekonomiska resurser, utbildning, anställning, familjebakgrund, hälsa, social klass, hur och var en bor.
Införandet av socioekonomisk status som diskrimineringsgrund räcker inte för att avskaffa klassamhället men det har visat sig vara en fungerande metod i andra länder för att minska diskriminering mot personer med mindre pengar.
Alla är lika inför lagen oavsett kön, därför är juridiskt kön oviktigt. Systemet med juridiskt kön leder till diskriminering och är frihetsbegränsande för transpersoner. Till exempel kan transpersoner ifrågasättas när kontrollanter inte tycker att dom liknar sitt juridiska kön. Ofta upplever transpersoner obehag när deras pass är märkt med ett juridiskt kön som inte stämmer överens med personens könsidentitet. Även icke-binära personer, personer som varken är män eller kvinnor, drabbas då deras existens inte erkänns i det binära könssystemet som staten använder idag. Därför vill RBUF på lång sikt avskaffa juridiskt kön. Vi vill alltså inte att det ska stå i ditt pass vilket juridiskt kön du har. Fram tills att det sker vill RBUF införa ett tredje juridiskt kön. Vi vill också att det ska vara kostnadsfritt att byta juridiskt kön och att möjligheten ska finnas för alla oavsett ålder.
Barn som föds med kroppar som inte går att tilldela könen “kvinna” eller “man” enligt samhällets normer för kön får diagnosen intersexualism. Denna grupp är osynliggjord och utsatt för diskriminering och kränkningar framförallt inom vården. Dom flesta föräldrar till barn med intersex-variation ges bara information om medicinska detaljer och ingrepp. Den medicinska information som finns tillgänglig är könsnormativ och följer tvåkönsmodellen. Det måste förändras. Föräldrar behöver få en icke värdeladdad vägledning i hur dom kan förhålla sig till sitt barns kropp. Till exempel ska föräldrar veta att det sällan är nödvändigt, ur ett medicinskt perspektiv, att operera på barnets underliv.
Vidare behöver intersexbarn få icke värdeladdad vägledning i hur dom kan förhålla sig till sin egen kropp. Intersexbarn som är i behov av könsbekräftande vård, behandling och stöd ska erbjudas det. Vården ska alltid genomsyras av respekt, trygghet och delaktighet för vårdtagaren. RBUF kräver obligatorisk utbildning för vårdpersonal kring intersextillstånd. Barnets bästa ska alltid komma i första hand vid beslut om eventuella ingrepp, barnet har rätt att höras i frågan.
Enligt statens medicinsk-etiska råd krävs informerat samtycke för att genomföra en medicinsk åtgärd med undantag för om åtgärden ska avvärja fara som är akut och allvarligt hotar patientens liv eller hälsa. Svensk sjukvård går dock ofta emot statens medicinsk-etiska råd och genomför kosmetiska operationer och behandlingar på barn utan deras samtycke för att anpassa barns kroppar till normen. RBUF kräver därför att Sverige ska lagstifta mot kosmetiska ingrepp på personer som inte kan ge informerat samtycke. Ingen ska påtvingas onödiga operationer eller behandlingar. Rätten till sin egen kropp gäller alla och ska aldrig inskränkas.
Brist på tillgänglighet är detsamma som diskriminering. FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning säger att personlig assistans är en förutsättning för personlig rörlighet. Utan assistans kan berörda barn inte röra sig fritt i samhället och därför kräver RBUF att rätten till personlig assistans inte ska inskränkas.
Möjligheten att leva ett tillgängligt liv får inte bli en fråga om hur mycket pengar man har. Barn med assistans ska i högsta möjliga mån själva bestämma över anställning och uppgifter för assisterande personal. Barnet själv har alltid rätt att bli hörd i beslut om stöd och service som rör barnet. RBUF tycker att FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska inkorporeras* i svensk lag.