Demokrati

RBUF har en maximalistisk syn på demokrati, alltså att målet är så mycket gemensam och jämlik makt som möjligt. Vilket betyder att vi inte nöjer oss med bara demokratiska val utan kräver dessutom att flera andra områden i samhället ska va demokratiska. Politiken, ekonomin och det sociala måste vara demokratisk. Det innebär en jämnare resursfördelning utan strukturella maktordningar* och förtryckta samhällsgrupper. Vi vill se ett demokratiskt samhälle där alla känner sig trygga, delaktiga och har möjlighet att påverka.

Sänk rösträttsåldern

Vi vill se en gradvis sänkning av rösträttsåldern över en lång period med 16 år som första steg. RBUF menar att det är problematiskt att sätta en åldersgräns på demokratiskt deltagande. Kompetens sitter inte i ålder. Dagens 16-åringar är mer välinformerade kring världen, samhället och politik än vad tidigare generationer ens haft möjlighet att vara. För att kunna ta ansvar i samhället måste medborgaren ges både rättigheter och skyldigheter. Vi tror också att vuxna makthavare skulle lyssna mer på barn och unga om dom hade rösträtt. Till exempel skolpolitiken skulle bli mer intresserad av att höra elevernas krav. Forskning visar att en sänkning av rösträttsåldern skulle leda till en mer framtids fokuserade debatt vilket är ett måste i en värld med allt snabbare förändringar. Om sänkningen genomfördes skulle medelåldern för förstagångsväljare vara 18 år istället för 20 som idag.

Europaparlamentet har redan uttryckt sitt stöd för en sänkning av rösträtten i europaparlamentsvalet till 16 år. I Sverige har demokratiutredningen har föreslagit att ge 16 åringar möjlighet att rösta i kommunvalet, vilket RBUF tycker är bra men vi ser inte någon anledning till att begränsa utvidgandet av demokratin till bara ett val. Vi kräver att Sverige gör som så många andra länder redan gjort och sänker rösträttsåldern till 16 år.

Medborgarförslag* oavsett ålder

RBUF anser att alla kommuner borde erbjuda dom som bor i kommunen möjlighet att lämna in medborgarförslag till kommunfullmäktige*. Alltså att medborgare ska få  komma med förslag på hur kommunen kan bli bättre och att dom som styr kommunen ska läsa och svara på förslagen. Medborgarförslag utan åldersgräns är ett sätt att ge barn och unga inflytande och uppmuntrar deltagande i demokratin. RBUF kräver att kommunallagen ändras så att kommuner  men också landsting är skyldiga att erbjuda alla invånare, oavsett ålder, möjlighet att lämna medborgarförslag.

Civilsamhällets* roll i barnrättskampen

I en perfekt värld skulle alla barn alltid få alla sina rättigheter uppfyllda. Idag är världen inte perfekt. Det finns barn i Sverige som lider av fattigdom, barn som inte har tillgång till utbildning och barn som misshandlas av vuxna. Men det finns också barn och vuxna som arbetar för barns rättigheter. Deras kamp kallas barnrättskampen. En stor del av barnrättskampen utförs av civilsamhället, alltså av fristående aktivister och ideella organisationer som till exempel RBUF.

Historiskt har civilsamhället fungerat som en röst från medborgarna till staten som berättat hur staten ska arbeta med olika frågor. Idag ser vi dock att organisationer i civilsamhället långsamt går från att vara en röst in i politiken till att själva utföra praktiskt arbete. När staten misslyckas med att uppfylla sitt uppdrag kliver civilsamhället in. Ett exempel på när civilsamhället utför statens jobb är när ideella organisationer anordnar sociala aktiviteter på asylboenden. Istället för att kommunerna anställer någon som kan hålla i aktiviteterna är det alltså frivilliga aktivister som gör det avgiftsfritt. RBUF menar att det är viktigt att organisationer kliver in när staten inte räcker till. Samtidigt menar vi att det är statens jobb att stärka, skydda och hjälpa barn. Barnkonventionen är tydlig med att det är statens ansvar att se till att varje barn som befinner sig inom statens gränser får sina rättigheter uppfyllda. Därför vill RBUF se ett civilsamhälle som berättar för staten hur staten ska arbeta med barn, istället för att utföra arbetet själv. Men vi inser att dagens verklighet är långt ifrån perfekt och menar därför att det i vissa fall är nödvändigt att civilsamhället jobbar direkt med barn för att förbättra deras situation.

Motverka rasistiskt och nazistiskt hat

Idag är det förbjudet att sprida nazism och rashat offentligt, enligt lagen om hets mot folkgrupp. Normalstraffet är fängelse. Tyvärr agerar varken polis eller övrigt rättsväsende inte utifrån den här lagen längre. Till exempel brukar nazistiska organisationer numera få  tillstånd att demonstrera för nazism trots att det strider mot lagen om hets mot folkgrupp.

RBUF menar att regeringen måste tvinga polisen och övriga rättsväsendet att börja prioritera arbete med hatbrott igen. Något som regeringen kan göra genom budget och regleringsbrev. Vidare menar RBUF att staten inte borde ge ekonomiskt stöd till nazistiska och rasistiska organisationer. Våra gator och torg måste vara fria från nazism och rasism.

Barn som strejkar

Barnstrejk eller elevstrejk är ett sätt för barn att kräva förändring. Oftast när man pratar om strejk brukar det handla om att vuxna arbetare strejkar för att få bättre arbetsvillkor, till exempel högre säkerhet eller lön. Arbetstagaren kan använda strejk som en sista utväg när inget annat fungerar.

RBUF är positiva till att barn organiserar sig för att få mer makt men vi tror att långa strejker från skolan är ineffektiva och dåliga för eleven. Det är svårt att upprätthålla samma eller bättre kvalité på utbildningen under en strejk vilket gör att det ofta blir barnen själva som får ta smällen av strejken. Vi ser också att flera elevstrejker inte drivs av barn själva utan att det är föräldrar som tar sina barn ur skolan och sköter förhandlingarna vilket vi tror är ohållbart.

Samtidigt visar historien att längre elevstrejeker faktiskt har lyckats. Gemensamt för dom flesta lyckade strejker är att eleverna valt representanter, (elevrådet, elevkåren eller en strejkkommitté), som sköter förhandlingarna, och att man haft vuxna allierade*, framförallt lärare och föräldrar som stöttat strejken.

RBUF stöttar barns rätt att strejka från skolan men förespråkar mer effektiva åtgärder som demonstrationer, kortare walkouts* och i vissa fall civil olydnad. Vi menar även att vuxna enklare kan och borde strejka i solidaritet med eller i barnets ställe. Slutligen tycker vi att alla elever ska garanteras giltig frånvaro för att delta i demokratin. Exempel på sådant deltagande kan vara demonstrationer och möten med politiker eller elevorganisationer.

Bekämpandet av barnfattigdom

Det finns fattigdom i rika länder och rikedom i fattiga. Sverige är ett rikt land men även här finns det barnfattigdom. Enligt Rädda Barnens kartläggning 2013 levde 234 000 barn i fattigdom det året, vilket är ungefär 12 procent av alla barn i Sverige. RBUF menar att det är statens ansvar att bekämpa barnfattigdom i Sverige. Staten kan hindra den växande barnfattigdomen genom att omfördela resurser mellan rika och fattiga familjer och genom att se till att alla barn i Sverige får en likvärdig utbildning. Kommuner måste erbjuda kostnadsfri förskola på obekväm arbetstid, alltså tider under dagen som inte är 8.00-17.00. Kommuner ska även erbjuda avgiftsfria fritidsaktiviteter för barn. Vidare menar RBUF att handläggare som beslutar om en familj ska få försörjningsstöd och nivån på stödet måste ha ett barnrättsperspektiv. Dessutom ska det inte vara tillåtet att vräka, alltså tvinga ut, barn från sina hem. Sverige har skrivit under barnkonventionen, därför är Sverige som konventionsstat ansvarig för att barn har en bostad.

Bekämpandet av segregation*

Att människor med liknande ekonomiska status, kulturella bakgrund och språk bor i samma områden är i sig inget problem, men när människor inte möts över dessa gränser skapas ett “vi” och ett “dom”. Folks fördomar förstärks. Utanförskap och frustration skapas när människor växer upp med olika förutsättningar, när tillgången till och kvaliteten på vård, utbildning och bostäder varierar. Frustration och utanförskap drabbar dom som får nackdelar av uppdelningen.

Bostadssegregationen i Sverige ökar. RBUF vill att en utredning tillsätts som problematiserar begreppet integration och hur det används i svensk politik idag. Därefter vill vi ge integrationsprojekt som utgår från utredningens analys av begreppet ökat stöd. Vi vill att bostadssegregationen motverkas genom blandade boendeformer och prisklasser. När nya bostäder byggs ska dom placeras strategiskt och valen av boendeformer, hustyper och lägenhetsstorlekar ska göras utifrån strategin att motverka bostadssegregationen. Dessutom vill vi att kommuner ska erbjuda mötesplatser som är tillgängliga för alla barn.

Människor väljer bostad utifrån hur mycket pengar man har. Ett enkelt sätt att minska bostadssegregationen är därför att fördela pengar jämnare mellan människor.

För att kunna lösa ett problem måste man först beskriva det. Sverige behöver införa “jämlikhetsdata” för att förstå och mäta segregation. Det handlar om att ta fram och använda statistik som belyser jämlikhet eller bristen på jämlikhet mellan grupper. Datan kan exempelvis baseras på egenskaper såsom kön, etnicitet, religion eller ålder.

Avgiftsfria id-handlingar för barn

RBUF menar att alla barn har rätt att röra sig över nationsgränser men för att göra det krävs en id-handling. För familjer med flera barn blir kostnaden för id-handlingar stor. Vissa barns rörlighet begränsas alltså för att familjen har lite pengar. RBUF menar därför att id-handlingar ska vara avgiftsfria för barn.